LeCane

En stor tragedi har inträffat då Gojan har lämnat oss. Gojan blev sämre redan under våren varför Jenny tog henne till veterinären i Gammelstad. Svaret var att allt var ok, men att hon kanske behövde vitaminer. Trots att vi uppmärksammat "rosslingar" i halsen så reagerade vi inte mer eftersom vi har ganska stor tillit till veterinärer. Med facit i hand borde vi ha reagerat kraftfullt. Det visade sig att hon hade en lunginflamation som sedan blivit värre och värre för att slutligen rycka bort henne från oss. Det är svårt att med ord berätta hur man känner efter detta eftersom gojan var en fågel som vi båda älskade enormt. Det som känns ännu svårare är att vi inte fick chansen att säga farväl till henne eftersom hon allt hände när vi var nere i Sparreholm på Jennys systers bröllop.

Mamma reagerade på att hon lät väldans konstigt så hon åkte ut till Gammlestad med henne där de konstaterade att hon var i dåligt skick och de satte in antibiotika, slemlösande och sondmatning. Efter det verkade hon dock repa mod varför vi kände att vi kunde slå av på takten och inte riskera våra egna liv efter vägarna med en husvagn bakom. Väl hemma igen fick vi inte komma och hälsa på henne av någon dum anledning. Samma natt passade hon då på att lämna oss.

Om man med ord skulle beskriva vad vi känner för denna lilla dam så går det bara inte. Hon hade en väldigt speciell plats i våra liv och hjärtan och sorgen känns enormt tung just nu. Man säger att tiden läker de flesta sår och det lär säkerligen ske även för oss, men det kommer att få ta tid.

Här följer ett litet fotokollage av Gojan.

Sov sött älskade vän!
Gojan - 2007-08-29

Här ska vi så småningom, när vi orkar, skriva och berätta lite om vad vår galna frökan kunde hitta på och sysselsätta sig OCH oss med.

Gojan valde ut oss i början av oktober 2001. Då läste Jenny vid djurvux på Grans i Piteå när en herre från Kalix ringde till skolan för att höra om de kunde ta emot en papegojhona som de ej kunde ha kvar själva längre. Skolan hade för närvarande ingen plats men Jennys öron undgick inte detta och hon bad om att få hans nummer för att ringa upp. Det visade sig att herrn hade "ärvt" Gojan från sin dotter när hon träffade sin allergiske pojkvän och nu orkade inte han heller ha henne. Vi var välkomna att hälsa på för att träffa dem och se vad det var för en pippi som vi skulle få se.

Vi han inte ens in i huset innan hon triumferade igång med hela sitt register av skönsång. Kurre, Hallå; *skratt*, riiiiiiiing osv. Hon böjde snabbt ner huvudet för att få bli kliad bakom nacken och när hon sedan spanade in Jenny så var saken biff. Vi tog hem henne på prov och redan samma kväll så satt en nöjd Goja på Jennys axel för att sedan stanna där. I huset fanns då sedan tidigare tre Zebrafinkar och en Nymfparakit, så Gojan hade sällskap då vi var i skolan på dagarna.

Tiden gick och Gojan växte in i vår familj. Hon visade snabbt att hon uppskattade att få följa oss då vi skulle iväg någonstans, varpå vi lät vingklippa henne för att känna oss lite tryggare då vi var ute. Första "officiella" framträdandet för Gojan var på en "konst i det gröna" i Boden vid Norrigården. Tyvärr, för konstnärerna, så fick Gojan all uppmärksamhet så vi gav oss av för att skona Gojan och barnens fingrar.

Mer kommer...